Det är så häftigt när bitarna faller på plats. Det man önskar och behöver kommer liksom till en.
Ja det där lät onekligen som flum numero uno, men vadå då, gör det så mycket? Nej jag som snart fyller gammal och klok har mer och mer insett att livet inte ska vara en kamp. Man behöver inte kämpa för att må bra. Det gäller små saker såväl som stora.
Ett exempel: Min syster behövde av olika tråkiga anledningar få tag på en lägenhet. Och detta har verkligen upptagit hennes tankar dagligen och hon kände paniken komma. Jag har dock aldrig tvivlat på att det skulle lösa sig och titt på tusan, idag fick hon en lgh i andrahand med tillträde samma dag som hon måste lämna sin nuvarande. Slump? Nej tror inte det. Hon fick det hon önskade i tid.Och ångesten var onödig för hade hon tagit allt med ro från början så hade det ändå löst sig tillslut.
Jag har vantrivts med min vikt och testat det ena eller andra sättet att gå ned i vikt. Kämpat med träning och hälsomat. Nu äter jag LCHF och det är inte ens lite jobbigt. Jag mår BRA hela vägen från morgon till kväll. och jag går ned i vikt. Hurra!
En vän som jag pratade med om just detta menar att det är ju lätt för mig att säga. Bara för att det funkar för mig måste det ju inte funka för nån annan. Som tur är det inte min kamp att få vännen att förstå hur denne ska undvika att kämpa för att få livet att flyta. Jag kan bara tala om att meningen med livet omöjligen ska bestå av strider och kamp.
Med risk för att låta religiös. Allt som händer är för det bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar