Crap! Ännu en lchf-blogg då...

Jösses vad jag är stolt över att ha gått över till lchf-tänket. Så bra jag mår och så gott det är. Det är ju inte för inte som det kallas för njutmetoden. Och det är inte en diet om nån nu skulle tro det. Det är ett sätt att leva. För mig det enda sättet. Slötittar på Du är vad du äter då och då. Och ofta så är de stora problemen med personernas övervikt att de mular ofantliga mängder med kolhydrater ihop med fet mat. På det har de ofta gigantiskt dåligt samvete och dövar det med godis. En ond spiral svår att ta sig ur. Som tur är verkar ju alla deltagare nå sina mål i slutet på programmen, men jag saknar verkligen informationen om hur och varför det kunde bli så. Jag som läst på en hel del förstår ju att det beror på hur kroppen och hjärnans signaler slås ut pga för stort intag av kolhydrater. Förhoppningsvis så kommer den kunskapen ut till alla snart ändå. Under tiden kan man söka reda på pepp och kunskap på nätet, tex här och här.

Till min glädje så ska min far och hans dam gå över till lchf nu. Jag lånade ut Matrevolutionen till dem och nu verkar de ha fått upp ögonen. Hoppas det kommer gå bra för dem. Jag och sambon vägde oss häromdagen och visst har det gett resultat =)

...och jag som egentligen inte alls hade tänkt skriva flera inlägg om lchf kunde visst inte låta bli.

Some things are just meant to be.

Det är så häftigt när bitarna faller på plats. Det man önskar och behöver kommer liksom till en.

Ja det där lät onekligen som flum numero uno, men vadå då, gör det så mycket? Nej jag som snart fyller gammal och klok har mer och mer insett att livet inte ska vara en kamp. Man behöver inte kämpa för att må bra. Det gäller små saker såväl som stora.

Ett exempel: Min syster behövde av olika tråkiga anledningar få tag på en lägenhet. Och detta har verkligen upptagit hennes tankar dagligen och hon kände paniken komma. Jag har dock aldrig tvivlat på att det skulle lösa sig och titt på tusan, idag fick hon en lgh i andrahand med tillträde samma dag som hon måste lämna sin nuvarande. Slump? Nej tror inte det. Hon fick det hon önskade i tid.Och ångesten var onödig för hade hon tagit allt med ro från början så hade det ändå löst sig tillslut.

Jag har vantrivts med min vikt och testat det ena eller andra sättet att gå ned i vikt. Kämpat med träning och hälsomat. Nu äter jag LCHF och det är inte ens lite jobbigt. Jag mår BRA hela vägen från morgon till kväll. och jag går ned i vikt. Hurra!

En vän som jag pratade med om just detta menar att det är ju lätt för mig att säga. Bara för att det funkar för mig måste det ju inte funka för nån annan. Som tur är det inte min kamp att få vännen att förstå hur denne ska undvika att kämpa för att få livet att flyta. Jag kan bara tala om att meningen med livet omöjligen ska bestå av strider och kamp.

Med risk för att låta religiös. Allt som händer är för det bästa.

Jag har aldrig...

Löst sudoku (som jag för övrigt fick googla fram stavning på).

Provat wordfeud. (Är det inte ordsnobberi på dagisnivå så säg?)

Spelat Angry birds.

Någonsin känt mig lockad av senaste versionen av [insert valfri teknikpryl] 

Twittrat.

..och jag har inga planer på att ändra detta. Så det så.