Nattjobb, halv storm och philadephiost med sked. Så ligger landet i skrivande stund. Nåväl. Jag trillade dit på en bit kladdkaka och tänkte för mig själv att det är lika bra att njuta av kolhydraterna när jag ändå fuskar. Lite kaffe på det och eventuellt en gnutta ångest. Men icke! Själva njutningen uteblev...och det konstaterade jag ganska snopet ändå. Det var gott...men liksom en fattig godsak, en fadd smak av sött. Och det känns ganska skönt att tycka så. Som att min resa med lchf kommer bli mindre motig. Eftersom jag även är mitt uppe i byte av bostad så kände jag och min bättre halva att det passade bra med köpemat för att spara tid. Kebabsallad kände jag mig sugen på. Men nähä...det smakade skit! Slutade med att sambon fick min sallad i matlåda. Mina smaklökar ratade även tacosköttfärs med sallad till. Vad är det som händer kan man ju undra? Halvfabrikat är inte smakligt. Man lever man lär.
Jag har höst,vinter och jul-längtan. Det var inte igår jag kände så om jag ska vara helt ärlig. De senaste åren har det mest känns som en kall och slaskig plåga att ta sig igenom. Kan det vara åldern månne? Tänk en sprakade brasa, snö som yr och en gosig filt att vira kring sig. Ge mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar