Som bekymmerslös 15-åring verkade allt så enkelt. Så lätt att leva. Jag skar mig inte i handlederna eller hade massa ångest över livet. Nä jag mådde ganska bra under tonåren och var som de allra flesta. Har jag för mig i alla fall. Nåväl det jag vill säga med det här inlägget är att jag är galet förkyld och har fimpat facebook. Det här med vänner är en snårskog som inte blir enklare att lirka sig igenom med åren. Och ansiktsboken är väl nåt som egentligen inte ger så mycket som man ändå inte redan hade? Jag ska återgå till ungdomens sorglösa sätt: ringa till folk när jag är social. Så får det bli.
Vad händer annars där ute i vida världen? Jo jag läser massa böcker av Jo Nesbö och jag gillart! Trots att jag alltid hävdat att deckare inte är för mig. Se där liksom. Udda av Sara Lövestam plöjdes igenom på nån nattatimme. Jag har snubblat in på lchf (igen) och herrejesus vad mätt man blir på den maten. Känns lovande att inte vara särskilt sugen på sötsaker hela tiden. Fika må vara hur mysigt som helst, men det räcker ju att ta en slät kopp kaffe ändå.
Något utav det bästa som finns är att fastna på coola bloggar. Igår upptäckte jag Lady Dahmer och oj vilken skön donna. Okej, jag erkänner jag är lagd åt det feministiska hållet. En annan tös jag gillar är ju såklart Hanna Fridén. Så läs för tusan om dagen är lång och grå. Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar