Ny framtid comin´ up.

Mycket som händer mitt i livet. Jag fyllde 30 för nån dag sen. Jag har sagt upp mig från jobbet och hunnit med en intervju på ett annat ställe. Badrumsrenoveringen är klar och det har snöat för första gången den här sidan midsommar.


Det känns bra. Allting. Som att allt kan hända och det är bara bra saker. Spännande!

Crap! Ännu en lchf-blogg då...

Jösses vad jag är stolt över att ha gått över till lchf-tänket. Så bra jag mår och så gott det är. Det är ju inte för inte som det kallas för njutmetoden. Och det är inte en diet om nån nu skulle tro det. Det är ett sätt att leva. För mig det enda sättet. Slötittar på Du är vad du äter då och då. Och ofta så är de stora problemen med personernas övervikt att de mular ofantliga mängder med kolhydrater ihop med fet mat. På det har de ofta gigantiskt dåligt samvete och dövar det med godis. En ond spiral svår att ta sig ur. Som tur är verkar ju alla deltagare nå sina mål i slutet på programmen, men jag saknar verkligen informationen om hur och varför det kunde bli så. Jag som läst på en hel del förstår ju att det beror på hur kroppen och hjärnans signaler slås ut pga för stort intag av kolhydrater. Förhoppningsvis så kommer den kunskapen ut till alla snart ändå. Under tiden kan man söka reda på pepp och kunskap på nätet, tex här och här.

Till min glädje så ska min far och hans dam gå över till lchf nu. Jag lånade ut Matrevolutionen till dem och nu verkar de ha fått upp ögonen. Hoppas det kommer gå bra för dem. Jag och sambon vägde oss häromdagen och visst har det gett resultat =)

...och jag som egentligen inte alls hade tänkt skriva flera inlägg om lchf kunde visst inte låta bli.

Some things are just meant to be.

Det är så häftigt när bitarna faller på plats. Det man önskar och behöver kommer liksom till en.

Ja det där lät onekligen som flum numero uno, men vadå då, gör det så mycket? Nej jag som snart fyller gammal och klok har mer och mer insett att livet inte ska vara en kamp. Man behöver inte kämpa för att må bra. Det gäller små saker såväl som stora.

Ett exempel: Min syster behövde av olika tråkiga anledningar få tag på en lägenhet. Och detta har verkligen upptagit hennes tankar dagligen och hon kände paniken komma. Jag har dock aldrig tvivlat på att det skulle lösa sig och titt på tusan, idag fick hon en lgh i andrahand med tillträde samma dag som hon måste lämna sin nuvarande. Slump? Nej tror inte det. Hon fick det hon önskade i tid.Och ångesten var onödig för hade hon tagit allt med ro från början så hade det ändå löst sig tillslut.

Jag har vantrivts med min vikt och testat det ena eller andra sättet att gå ned i vikt. Kämpat med träning och hälsomat. Nu äter jag LCHF och det är inte ens lite jobbigt. Jag mår BRA hela vägen från morgon till kväll. och jag går ned i vikt. Hurra!

En vän som jag pratade med om just detta menar att det är ju lätt för mig att säga. Bara för att det funkar för mig måste det ju inte funka för nån annan. Som tur är det inte min kamp att få vännen att förstå hur denne ska undvika att kämpa för att få livet att flyta. Jag kan bara tala om att meningen med livet omöjligen ska bestå av strider och kamp.

Med risk för att låta religiös. Allt som händer är för det bästa.

Jag har aldrig...

Löst sudoku (som jag för övrigt fick googla fram stavning på).

Provat wordfeud. (Är det inte ordsnobberi på dagisnivå så säg?)

Spelat Angry birds.

Någonsin känt mig lockad av senaste versionen av [insert valfri teknikpryl] 

Twittrat.

..och jag har inga planer på att ändra detta. Så det så.

Det har varit mycket nu.

Det här med lchf går ju strålande! Fatta all god mat man får äta. Krämiga såser, goda röror, grädde i kaffet, nötter och mörk choklad. Dessutom går man ner i vikt, blir piggare och mår förträffligt. Saknar man sina potäter kan man helt enkelt bara moffa på med mer gottigt på tallriken så försvinner suget. Fett är själva lösningen. And I like it! Men så är det ju, är man nyfrälst vill man dra med sig alla, men mitt bästa råd till alla är att läsa på och testa själv om man är en skeptiker. Boken Matrevolutionen är en ögonöppnare. Nåja nog om det, jag skriver ju ingen matblogg egentligen.Okej, jag erkänner att mat ligger mig varmt om hjärtat. Igår skalade jag färska räkor och droppade limejuice över. Vansinnigt smaskigt! Servera med brudigt sällskap och kvällen är räddad, även om helgjobb väntar tidigt dagen därpå.

Jag och sambon drabbades nyligen av varsin otäck förkylning. Samtidigt som vi flyttade som bäst. Som löken på laxen har dessutom ena katten drabbats av otäcka anfall som visat sig bero på hjärt- och njurfel. Lagom muntert där ett tag. Medicin till kissen och 2 km snorpapper till oss så blir det sakta men säkert bättre.

Hursomhelst är vi inflyttade och nästan klara nu. Helt underbart med egen stuga, kvällsbrasor och myspys. Nackdelen är väl att det ligger lite avigt till. Men det får man helt enkelt ha överseende med tänker jag.



Passerar du världens ände och är sugen på kaffe är det bara att plinga på. Jag bjuder vispad grädde till.

På jobbet kan jag passa på att blogga.

Nattjobb, halv storm och philadephiost med sked. Så ligger landet i skrivande stund. Nåväl. Jag trillade dit på en bit kladdkaka och tänkte för mig själv att det är lika bra att njuta av kolhydraterna när jag ändå fuskar. Lite kaffe på det och eventuellt en gnutta ångest. Men icke! Själva njutningen uteblev...och det konstaterade jag ganska snopet ändå. Det var gott...men liksom en fattig godsak, en fadd smak av sött. Och det känns ganska skönt att tycka så. Som att min resa med lchf kommer bli mindre motig. Eftersom jag även är mitt uppe i byte av bostad så kände jag och min bättre halva att det passade bra med köpemat för att spara tid. Kebabsallad kände jag mig sugen på. Men nähä...det smakade skit! Slutade med att sambon fick min sallad i matlåda. Mina smaklökar ratade även tacosköttfärs med sallad till. Vad är det som händer kan man ju undra? Halvfabrikat är inte smakligt. Man lever man lär.


Jag har höst,vinter och jul-längtan. Det var inte igår jag kände så om jag ska vara helt ärlig. De senaste åren har det mest känns som en kall och slaskig plåga att ta sig igenom. Kan det vara åldern månne? Tänk en sprakade brasa, snö som yr och en gosig filt att vira kring sig. Ge mig!

En halv livstid bort så ägde jag världen.

Som bekymmerslös 15-åring verkade allt så enkelt. Så lätt att leva. Jag skar mig inte i handlederna eller hade massa ångest över livet. Nä jag mådde ganska bra under tonåren och var som de allra flesta. Har jag för mig i alla fall. Nåväl det jag vill säga med det här inlägget är att jag är galet förkyld och har fimpat facebook. Det här med vänner är en snårskog som inte blir enklare att lirka sig igenom med åren. Och ansiktsboken är väl nåt som egentligen inte ger så mycket som man ändå inte redan hade? Jag ska återgå till ungdomens sorglösa sätt: ringa till folk när jag är social. Så får det bli.


Vad händer annars där ute i vida världen? Jo jag läser massa böcker av Jo Nesbö och jag gillart! Trots att jag alltid hävdat att deckare inte är för mig. Se där liksom. Udda av Sara Lövestam plöjdes igenom på nån nattatimme. Jag har snubblat in på lchf (igen) och herrejesus vad mätt man blir på den maten. Känns lovande att inte vara särskilt sugen på sötsaker hela tiden. Fika må vara hur mysigt som helst, men det räcker ju att ta en slät kopp kaffe ändå.


Något utav det bästa som finns är att fastna på coola bloggar. Igår upptäckte jag Lady Dahmer och oj vilken skön donna. Okej, jag erkänner jag är lagd åt det feministiska hållet. En annan tös jag gillar är ju såklart Hanna Fridén. Så läs för tusan om dagen är lång och grå. Kram!

Jag älskar choklad alltså finns jag.

Chokladmousse Deluxe (2port)

1 vispad äggula

1dl lättvispad grädde

100g smält choklad av god kvalitet

1 tsk honung för den som önskar lite extra sötma.

1 nypa vaniljpulver för den som önskar lyxa till det.

Blanda varsamt ihop äggvispet, honung och choklad. 

Vänd ner grädden och vaniljpulvret.

Det ska bli en mjuk, fluffig och lätt creme.

Fyll upp i fina glas eller koppar.

Låt vila i kyl en stund innan servering.

Ät upp!

Storm och lite annat jox.

Jag älskar när det blåser. Helst ska löven fara runt som galningar runt mig när jag är ute. Då får jag riktiga höstfeelings vill jag lova. Men regnet och kylan får gärna hålla sig på avstånd. Nog om det, vad händer för närvarande? Jag är packad. Och med det vill jag ha sagt att flytten närmar sig och mitt datarum är fyllt med kartonger från golv till tak. Snart så...bäre av! Har väl inte så mycket mer att blogga om just nu. Eller jo kan ju nämna att det inte blev nån avrättning av kollegan ang strulet jag nämnde. Synd. Eller nä. Life goes on såklart.


Tackohej!

Det där med samvetet.

Är det bättre att hålla tand för tunga? Igår strulade det till sig pga av en oansvarig kollega. Idag har jag halvt om halvt dåligt samvete för att jag har mejlat lite surt till chefen om att tala allvar med kollegan. Typiskt kvinnligt? Dåligt samvete betyder automatiskt att jag överreagerat? Borde jag inte känna att det är rätt och riktigt när jag väl säger ifrån på skarpen? Hade det handlat om nån annan så hade jag utan tvekan rått denna till att agera som jag gjort. Men nu när det handlar om mig så mal tvivlen. Nåja om ett par timmar får jag veta hur chefen tänker om det hela.

Kanske borde jag ha svalt förtreten och tänkt att misstag så lätt kan ske? Ja antagligen men när liknande strul återkommer med samma kollega då rinner det över till slut. Men groll på jobbet är inte så önskvärt i längden. Så för fridens skull blir det till att vara hövlig i alla fall.


Jag jobbar som telefonista och det är verkligen inget glamoröst jobb. Men jag tillhör den lilla skara som fortfarande inte vet vad jag ska bli när jag blir stor. Hur kommer man fram till det? Tips mottages tacksamt.


Ett lagom ältande inlägg så här innan tuppen vaknar. Goodie!

Ta vara på det naturen bjuder.

I våras planterade jag, glad i hågen och lagom förväntansfull, ett gäng tomat och gurkplantor. Gurka har jag haft löpande tillgång till under hela säsongen i stort sett, men tomaterna...ja de har låtit vänta på sig! Jag har i dagarna skördat flera kilo med saftiga, stora klasar med gröna ja just det, gröna tomater. Men jag har inte hängt läpp för det utan gjort det bästa av situationen.


Jag googlade på grön tomatmarmelad och fann både recept och inspiration. Nu har jag en stor burk fylld med söt och len marmelad som förgyller vilken dessertost eller macka som helst. Jag lyxade till med både röd chili och äkta vanilj i koket, vilket passade riktigt bra.


Idag har jag provat att lägga in skivad grön tomat i en ättikslag. I samma lag hade jag ner kanel, nejlika och honung. Bland annat. Återstår att se hur hopkoket smakar. Det luktar inte dumt alls faktiskt.

Utöver det har jag och min bättre hälft varit på äppleturné och plockat äpplen som växer vilt på övergivna tomter. Så ikväll ska vi koka äpplemos.


(Bilden ska för övrigt föreställa tomater, både gröna och röda.)

Ostiga tankar.

Rubriken må vara en gnutta cheesy men tänk egentligen så mycket tankar som man bär på. Jag kan lätt räkna upp ett helt gäng önskningar som jag gärna ser uppfyllas. I höst till exempel byter jag bostad från lägenhet i stan till hus på landet. Att kratta löv, skotta och bära in ved är en del av all längtan. Personlig utveckling är nåt jag efterlyser. På jobbet är det rejäl stiltje angående just utveckling och att ta sig framåt. Men att ta sig ur ekorrhjulet är inte helt enkelt. Särskilt inte när man bundit sig med huslån. Jag brukar tänka att det bara är att göra. Vill man så går det! Men likväl så tvekar jag inför att kasta mig ut i det okända när det väl kommer till kritan. Husköp för mig är något enormt. Allt man ska tänka på såsom försäkringar, topplån, investeringar etc.

Jag gillar verkligen allt husligt så i höst och vinter kommer säkert bloggen präglas av just såna inlägg. Vad sägs om recept varvat med mysig musik och ett och annat inlägg om världen utanför? Sen kommer jag nog slänga in lite flum med. Tex visdomsord att bära med sig på vägen. Själen behöver ha sitt med tänker jag.

Tyvärr är jag ännu novis vad det gäller att ta foton, men jag avser att försöka varva texten med bilder. Ha tålamod på den fronten.


Ost av alla de slag är för övrigt ett måste i kylskåpet.

Jag måste börja någonstans helt enkelt.

Efter en lång tids fnulande har jag äntligen tagit steget ut. Jag har skaffat en blogg. Det måste vara det nya "jag har skaffat ett liv". Jag har tänkt mig att detta ska vara en plats där jag kan ventilera sånt som rör sig i skallen. Allt mellan anläggande av potatisland till oslagbara musiktips till ...ja you name it! Inget är för obetydligt i min värld.